FCI nr 250 ORGINALSTANDARD:

1996-12-10 FCI - STANDARD: 1996-12-10;
franska SKK:s STANDARDKOMMITTÉ: 1997-11-25
URSPRUNGSLAND/ Medelhavsregionen; sedermera utvecklad på Cuba.
FCI ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund.
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 1.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

 
Rasen härstammar från Medelhavsregionen där den varit spridd längs Italiens och 
Spaniens kuster. Man tror att denna ras kom till Cuba för länge sedan, med 
italienska sjökaptener på långfärd. Av misstag har hundarnas vanligaste färg, 
havanna (färg som brun-röd tobak), givit upphov till legenden att rasen skulle 
härstamma från staden Havanna, Cubas huvudstad. Händelse- utvecklingen har 
lett till att rasens gamla blodslinjer helt har försvunnit på Cuba. Rasen har bevarats 
genom att enstaka rasföreträdare har smugglats ut från Cuba till USA. 

HELHETSINTRYCK:   

Bichon havanais skall vara en liten, energisk hund. Den skall vara lågbent, med 
lång, riklig, mjuk och helst vågig päls. Rörelserna skall vara livliga och spänstiga.

VIKTIGA MÅTT- FÖRHÅLLANDEN:  

Nospartiet skall vara lika långt som avståndet mellan stop och nackknöl. 
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd (mätt från skuldra/överarmsled 
till sittbensknölen) skall vara 3 : 4.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:

Rasen är synnerligen uppmärksam, vilket gör den lätt att träna den till vaksamhet. 
Till sättet är bichon havanais tillgiven och av naturen gladlynt, vänlig, charmig, 
munter och något av en clown. Bichon havanais tycker om barn och kan leka 
outtröttligt med dem.

HUVUD:

Medellångt. Förhållandet mellan huvudets längd och 

avståndet manke/svansrot skall vara 3 : 7. 
Skallparti: Skallen skall vara bred och flat, eller mycket lätt välvd. Framtill skall 
skallpartiet var lätt upphöjt. Ovanifrån sett skall det var avrundat baktill, men 
nästan tvärt och kantigt på de tre andra sidorna. 
Stop: Stopet skall vara måttligt markerat. 
Nosspegeln: Svart eller brun.
Nosparti: Nospartiet skall gradvis smalna av mot nostryffeln, men får

varken vara snipigt eller tvärt avhugget. 
Läppar: Läpparna skall vara tunna, torra och strama. 
Käkar/tänder: Saxbett. Ett fulltandat bett är önskvärt. Avsaknad av P1:or och M3:or tolereras. 
Kinder: Kinderna skall vara mycket flata, inte framträdande. 
Ögon: Ögonen skall vara ganska stora, mandelformade och så mörkt bruna som möjligt.
Uttrycket skall vara vänligt. Ögonkanterna skall vara mörkbruna eller svarta. 
Öron: Öronen skall vara relativt högt ansatta, och hänga utmed kinderna, varvid 
ett mjukt veck bildas, som lyfter öronen lätt. Öronlapparnas nederdelar skall vara 
svagt spetsiga. Öronen skall vara täckta med lång, fransig päls. Öronen skall 
varken bäras som väderkvarnsvingar eller klistrade mot kinderna. 

HALS: Halsen skall vara medellång. 

KROPP

Kroppslängden skall vara något större än mankhöjden. 
Rygglinje: Överlinjen skall vara rak. 
Ländparti: Ländryggen skall vara lätt välvd. 
Kors: Korset skall vara tydligt sluttande. 
Bröstkorg: Revbenen skall vara väl välvda. 
Underlinje: Buken skall vara tydligt uppdragen. 
Svans: Svansen skall bäras uppåtböjd och antingen ha formen av en kräkla, eller, 
vilket är mest önskvärt, vara upprullad över ryggen. Den skall vara

försedd med en fana av lång silkeslen päls. 

EXTREMITETER: 

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara torra med god 
benstomme. Avståndet mellan mark och armbåge skall inte var

större än avståndetmellan armbåge och manke. 
TASSAR: Tassarna skall vara en aning långsträckta till formen. De skall vara små och kompakta. 
BAKSTÄLL: Bakbenen skall ha god benstomme. Vinklingen skall vara måttlig. 
Tassar: Baktassar, se framtassar. 
RÖRELSER: Bichon havanais har lätta och spänstiga rörelser som är tämligen 
frapperande och som understryker rasens muntra kynne. Rörelserna skall vara fria 
och parallella. 

PÄLS: 

Pälsstruktur: Den ulliga underullen skall var föga utvecklad. Ofta saknas den helt. 
Täckhåret skall vara mycket långt (12-18 cm hos den vuxna hunden), mjukt, slätt eller vågigt. 
Det kan bilda lockiga slingor. All slags frisering, eller klippning för att jämna till pälslängden, 
eller trimning av något slag, är förbjudet. Undantag: ansning av pälsen på tassarna är tillåtet. 
Likaså tillåts viss avkortning av pälsen i pannan, så att inte ögonen skyms, och pälsen på 
nospartiet får också putsas på motsvarande sätt. Det är dock önskvärt att

man låter pälsen vara i sitt naturliga skick. 
Pälsfärg: 
I sällsynta fall enfärgat rent vitt, eller fawn i all dess nyanser, (lätt svärtade 
hårtoppar är tillåtet); svart, havanna-brun, tobaks färger, röd-brun. 

Fläckar i nämnda färger är tillåtna.

STORLEK/VIKT: 

Mankhöjd: Från 23 till 27 cm. Tillåten avvikelse: från 21 till 29 cm. 
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till 
graden av avvikelse. 

ALLVARLIGA FEL: 

-Avsaknad av typ i helhetsintrycket.

-Tvärt avhugget eller snipigt nosparti; nosparti vars längd inte är densamma som skallpartiets 
-Rovfågelsögon; alltför djupt liggande eller utstående ögon; dåligt pigmenterade ögonkanter. 
-För kort eller för lång kropp. 
-Fransyskt ställda framben 
-Deformerade tassar 
-Rak svans, svans som inte bärs uppåtböjd 
-Grov päls; inte tillräckligt riklig päls; kort päls - utom hos valpar; friserad päls. 

DISKVALIFICERANDE FEL:

-Över- eller underbett 
-Dåligt pigmenterad nostryffel 
-Ektropion eller entropion; avpigmenterade ögonkanter 
-Mankhöjd som överstiger eller understiger den i standarden angivna. 

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.